 Vinodlingar i Ćemovsko polje i Montenegro, bara en liten del av Europas största vingård. I Ćemovsko polje, ett karstområde på Zetaslätten gränsande till Skutarisjön i det bergiga Montenegro, ligger, vilket inte är särskilt känt, Europas största vingård. Med sin yta på 2 250 hektar är det den andra största vingården i världen, med stora utsikter att ta förstaplatsen. När det gäller Montenegro, landet av sten, som byggt sitt bo i den bergigaste delen av Balkanhalvön så tvekade inte Moder Natur – landet har beströtts med berg som når upp till himlens moln och sträcker sig ända ner till Adriatiska havet, där små städer och byar har funnit sina ankringsplatser. Runt Kotorbukten ligger städerna och byarna likt pärlor på ett band runt en vacker flickas hals. På andra sidan om de mäktiga bergskedjorna trasas landet upp av raviner. Över ravinerna blickar städer och byar från höga höjder – huvudstaden Cetinje ligger 670 meter över havet. Här, vid utfarten från Cetinje, träffades på det forna 1970-talet två svenskar: reseskildraren Uno Myggan Ericson1 och en berömd rallyförare som hade deltagit i en rallytävling över bergen. Författaren skriver att hans landsman hänfört hade sagt att han ”aldrig tidigare hade varit så nära Gud Fader som här i Cetinje”. – Fast det är i lilla Montenegro så är vingården i Ćemovsko polje med sina 2 250 hektar och över 10 miljoner vinrankor den största sammanhållna vingården i Europa. Vingården är näst störst i världen, får vi veta av dr Dragutin Mijatović, docent på Jordbrukshögskolan i Banja Luka. På odlingen i Montenegro produceras årligen 17 miljoner flaskor kvalitetsvin för Europa- och världsmarknaden – viner som vunnit över 500 olika priser på vinmässor runt omkring i världen. Vinet från vingården i Ćemovsko polje, där den inhemska druvsorten vranac står för 60 %, konsumeras i EU-länderna, men också i Ryssland, Kina och Amerika, sammanlagt i över 25 länder, tillägger docent Mijatović, författare till ett flertal populärvetenskapliga böcker om vin och vintillverkning. – Under början av oktober 2009 tog man med Vranac i Systembolagets sortiment och det fick en egen sifferbeteckning, vilket gör det lätt att hitta vinet, som sedan lång tid tillbaka har varit ett välkänt varumärke på den montenegrinska marknaden. Detta kraftfulla vin från den alltid varma och soliga södern görs på den inhemska druvan vranac som odlas på de låglänta delarna av Montenegro runt Skutarisjön. I enlighet med sekelgamla traditioner så har man på företaget ”Plantaže 13. juli” redan från starten 1963 odlat vindruvan vranac. Vinet från vranac är djupt rubinrött till färgen. Till lukt och smak påminner det om skogsbär och mogna plommon och lämnar en eftersmak av fyllighet och värme. Det är ett eldigt och kraftigt vin med en behaglig kärvhet – ett vin som man med fördel kan lagra och låta få mognad. Laboratorieanalyser har visat att viner från Italien och Kalifornien är nära släkt med detta montenegrinska vin. Årgångar från 1980-talet av det montenegrinska vinet Vranac har visat sig utomordentligt populära i Sverige. Enligt officiella svenska uppgifter har försäljningen på årsbasis rört sig runt 1 miljon flaskor. Vinia Sweden AB började under hösten 2009 importera Vranac och redan från starten noterade man fantastiska försäljningsresultat. Dagligen sålde man under oktober på Systembolaget i genomsnitt 500 flaskor Vranac. Vinet har beteckningen 6286-1 och en flaska kostar 69 kronor.
Hur det kan komma sig att denna druva som har sitt ursprung kring Skutarisjön tagit sig över ”sju hav och sju berg” till det avlägsna och bördiga Kalifornien, det kan man bara spekulera kring. Det kanske skedde redan under dynastin Crnojević eller kanske när sjömän från Kotorbukten seglade ut över haven eller kanske när man emigrerade till Amerika. Eller var det kanske munkar från klostret Ostrog2 . En sak är alldeles klar: sedan urminnes tider och ända fram till våra dagar har folk som flyttat från denna utarmade plats på jorden tagit med sig saker som har kunnat påminna dem om deras fädernesland. Och när de har återvänt har de, som gästarbetaren Simo Milošević, med pengar som använts till satsningar i hembygden, fört in sällsynta nyttoväxter från hela världen. Kanske är det bakgrunden till druvan vranac?  Genom Ćemovsko polje och vingården flyter floden Cijevna. Här i Nordeuropa kan den uppmärksamme resenären finna bevis för att man fört med sig ädla växter när man emigrerat. På förgården till Sankt Sava serbisk-ortodoxa kyrka i Stockholm, i vars klocktorn är inrymt ett kapell tillägnat Sankt Vasilije av Ostrog, ära vare hans namn; där kan man se en vinranka breda ut sina grenar och vars skott man tagit från en ranka som växer från hälleberget vid klostret Ostrog. Förutom vinrankan så får man även frukt från ett fikonträd och ett olivträd; och nu, i det begynnande årtusendet, så kan gästarbetare från dessa trakter återigen få sitt Vranac, som före det senaste kriget såldes i stora kvantiteter just här i Sverige på grund av sin höga kvalitet. I enlighet med gamla traditioner så har man på det i Podgorica baserade företaget ”Plantaže 13. juli”, med viss framgång, bemödat sig att i det soliga Medelhavsklimatet komplettera vinproduktionen med också andra vinsorter. På hela 25 hektar driver man upp egna plantor, såväl vin som andra fruktplantor, framförallt persika. I den en gång ofruktbara Ćemovsko polje, med sin flod Cijevna, sträcker sig vinrankorna i ändlösa raka led. Den rika vattentillgången och Medelhavsklimatet har fått de företagsamma vinodlarna att också bygga en riktig fiskdamm där man sysslar med komersiell fiskodling. Enligt ett ordstäv ”simmar fisken bäst i vin”. Tack vare vinet Vranac och ”Plantaže 13. juli” så är detta ett väl använt ordstäv i området. – Företaget ”Plantaže 13. juli” förnyar årligen existerande vingårdsodlingar och anlägger nya – i medeltal 100 hektar. Vi har naturligtvis ambitioner och anstränger oss för att behålla vår ledande position i Europa och i världen, när det handlar om vingårdens storlek. Vi är lika beslutsamma att utveckla alla aspekter av vår affärsverksamhet, säger Vesna Maraš, utvecklingsansvarig för ”Plantaže 13. juli”.
1Uno Myggan Ericson var främst känd som skildrare av svensk revyhistoria men hade också ett stort intresse för Balkan och skrev om detta område bland annat böckerna ”Jugoslavien” (1965), ”Vita murar svarta berg” (1970) och ”Historier från Dubrovnik (1998). – Övers. anm. 2Serbisk-ortodoxt kloster byggt i bergssidan ovanför Nikšić i Montenegro. – Övers. anm. |
