Om Diaspora

Ivan Österblad, Elena Dahl, Claes Hjertman och Lennart Heidenborg om tvåspråkig kulturtidskrift Diaspora

"Diaspora" - ett ord laddat med hemlöshet, hemlängtan och främlingskap, men också med hopp om återförening, hemkomst. Är det ett bra namn för en tidskrift, som ges ut med ambitionen att förena kulturer? Blir inte bilden av isolering och väntan på att återresan skall kunna anträdas alltför tyngande? Inte nödvändigtvis.
Kraftfältet mellan förskingring och förening ger utrymme för spännande tankar. Den som lämnat sitt fosterland söker sitt hemland. Kulturer kan svårligen förenas, men de kan mötas söka och finna varandras värden och kvalitéer. I Diaspora försöker Aco Dragicevic förverkliga något av det slaget. Men en travesti på Tegnér vill han kanske: "inom Sveriges gräns erövra sitt land åter". Men inte bara detta. Han vill också öppna ögon på ömse sidor om en kulturgräns.
Diaspora kan upplevas som ett brobygge, som påbörjas samtidigt - med olika material och arkitektur - från två motsatta stränder. Någonstans skall spannen mötas. När de mötts kan vi gå över bromitten, beskåda och ta till oss de traditioner och de tankar, som skapat den andra brodelens form och struktur.
När jag fick Diaspora i min hand trodde jag att de två delarna, den serbiska och den svenska, skulle vara spegelbilder av varandra, samma texter på två språk. Bra, att det inte var så. Det hade varit en alltför kantig och ospännande metod. I Diaspora får läsaren möta de två kulturerna i texter, som fungerar oberoende av varandra. Jag kan inte läsa serbiska, men i de svenskspråkiga texterna ser och känner jag kulturmötet. Inte som i en spegel, utan som det bör vara, i reflexer och glimtar från prismor av olika material, form och färg.
Artiklarna bjuder på flera stimulerade och nyfikenhetsväckande möten. Inte visste jag något om Alfred Jensen eller att Runeberg översatt serbiska folksånger. Jag går kanske inte vidare med min nyvunna kunskap om dessa båda, men tankar om värdet av kulturmöten har fått näring och bekräftas ytterligare av intervjun med och artiklarna om Straja Novovic. Den fortsatta läsningen bjuder på teater, barnkultur, näringsliv... 

På Tidskriftbiennalen ´98 i Stockholm har jag fått ett nummer av Diaspora. Trots att tankarna var upptagna med poesi, kastade jag genast en professionell blick på Diaspora och uppfångade några av dess goda sidor. Missförstå mig inte - jag är inte journalist, min blick kunde inte på något sätt vara professionellt journalistisk. Men ack så professionell i alla fall. Jag råkar nämligen känna ett antal ryssar som skriver poesi och prosa...även drama... Jag har själv översatt en del och publicerat, eftersom översättningar till svenska kan publiceras, men det finns ingen tvåspråkig rysk-svensk tidskrift där våra skrivande förmågor - unga och gamla - kan publicera sina alster på ryska (...) Jag tyckte att Diasporas grundare lyckades lösa en del av sådana problem. I Diaspora fanns dikter både på serbiska och svenska eftersom tidskriften består av en serbisk och en svensk del. Det enda jag kan tillägga just nu är att jag hjärtligen hoppas att ett par professionella personer ur rysk diaspora får lust att göra något liknande för den ryska minoriteten i Sverige

Elena Dahl

Vid en demonstration mot fjolårets NATO-attack mot Jugoslaven snubblade jag över Diaspora ­ och har sedan dess blivit en uppskattande läsare. Diaspora har fördjupat och färglagt kunskaperna om serberna och deras kulturyttringar samt, inte minst, ökat medvetenheten om dynamiken i en kulturkrets, som ­ i likhet med andra små nationers - inte är särskilt i fokus hos oss. Det allra mest positiva är, att kulturartiklarna liksom proven på prosa och poesi ger en väldig lust att gå vidare. I min outröttliga jakt på serbisk litteratur i översättning har jag blivit en plågsam person för personalen på vårt stadsbibliotek, misstänker jag. Till stor förtrytelse ser jag att bibliotekets serbiskspråkiga hyllor bågnar av gammalt och nytt: härligheter utom räckhåll. Även med kombinationen ryska och Ljubomir Devics utmärkta ordbok som nyckel förblir också den serbiskspråkiga delen av Diaspora rätt svårdechiffrerad - och därför naturligtvis alldeles särskilt lockande - som en rebus, som man lyckas lösa bara delvis.
Som "gammal svensk" uppskattar jag artiklarna med invandrarperspektiv, möjligen eftersom de ofta ger nya infallsvinklar och inte sällan bekräftar mina egna intryck av både första och andra generationens jugoslaver i Sverige. Den geografiska förflyttningen eller den icke-svenska bakgrunden har exempelvis inte resulterat i rotlöshet eller vilsenhet utan i stället utgjort en grogrund för väl utvecklade rötter i två kulturer.

Claes Hjertman

Lennart Heidenborg

Här kan man köpa diaspora

PRESS STOP
DROTTNINGGATAN 35 
111 51 STOCKHOLM

ARKAD KIOSKEN 
DROTTNINGGATAN 39 
4161 33 TROLLHÄTTAN

PRESSBYRÅN SKÄRHOLMEN CENTRUM 
127 48 SKÄRHOLMEN

ANNIKAS KIOSK, P-BYRÅN 
DROTTNINGAGATN 14 
702 10 ÖREBRO