 Helene Larsson, foto: Vladimir Miladinović
– Förutom i Serbien (Belgrad), så har Sverige, såvitt jag vet, bara kulturattaché i ytterligare sju länder. Sverige har en stark närvaro på Balkan, så även i Serbien. Genom stora ekonomiska satsningar så har Sverige understött återuppbyggnaden av Balkanländerna, inklusive Serbien. Det faktum att ni har kommit hit till vårt land, kan vi se det som ett tecken på att svensk kultur kommer få en större exponering på Balkan och att samma sak gäller Balkankultur i Sverige?
– Det finns ett antal skäl till att den svenska regeringen beslutade sig för att placera ett kulturråd i Serbien. Ett skäl är att det mellan Sverige och Serbien redan finns ett rikt utvecklat samarbetsklimat. I Sverige finns det en stor diaspora från före detta Jugoslavien. Men huvudskälet är ändå att Serbien håller på att närma sig EU. Jag tror att, när nu viseringsfriheten träder i kraft, så kommer vi att få bevittna ett ännu rikare kulturellt samarbete. Som kulturattaché har jag en skyldighet att stödja svensk kultur i Serbien. För mig betyder det också att främja utvecklingen av ett kulturellt utbyte och långsiktiga band mellan Sverige och Serbien och regionen i stort.
– I hur hög grad är serber som bor i Sverige en brygga mellan Sverige och Balkan?
– Det finns många serber från före detta Jugoslavien som lever i Sverige. De har redan under en lång rad år utgjort en levande bro, på samma sätt som jag nu är en bro mellan de två länderna.
– Ni har bara varit i Belgrad några månader. Känner ni er fortfarande som en utlänning?
– Jag har aldrig känt mig som en utlänning i Serbien. När jag besökte Belgrad 2003 så kände jag mig från första ögonblick som hemma.
– Finns det något som lämnat ett särskilt positivt intryck och är det kanske något som stört er i Belgrad?
– Jag har aldrig blivit störd av något i Belgrad. Där härskar en särskild atmosfär som gör att jag känner mig som hemma. Belgrad är en stad med en rik kultur och det händer mycket intressant. Ett stort antal oberoende kulturinstitutioner bidrar till denna speciella atmosfär och står bakom massor med intressanta kulturevenemang.
Att besegra det förflutnas demoner
– Den serbiskfödde svenske författaren Zvonimir Popović har skrivit Švedski tigar, ”En svensk tiger”, på sitt modersmål. Boken bygger på romanen Våt sand, som författaren publicerade på svenska. Den serbiska versionen har getts ut i Montenegro, helt utan några förändringar i språket. Som om det inte funnes några gränser… ”Något har uppenbarligen hänt, trots hatet och krigets förödelse”, säger den kände författaren och tillägger att det, trots ett politiskt rum som inte förmått att stå emot den etnopolitiska frestelsen, det under de senaste två hundra åren uppstått ett större andligt rum, som med bara en gnutta förnuft och en handfull flammande motstånd, kan överleva demonerna från ett dystert och ömkligt förflutet. Hur kan kulturarbetare bidra med ”ädla ansträngningar”, som denne kände svenske författare säger?
– Jag tror att vi alla, och inte bara de som sysslar med kultur, har en plikt att försöka besegra det förflutnas demoner. Det betyder tyvärr ofta att vi måste övervinna vår historia eller försöka försonas med den. Var och en av oss har också olika uppfattningar eller har olika saker att berätta om det förflutna, så av den anledningen är det viktigt att vi visar på flera perspektiv att se på det förflutna och att vi gör det möjligt för många olika röster att höras. Jag skulle också vilja understryka att herr Popović i en intervju sagt att han anser att vår så kallade verklighet är fylld av lögn och att sagor ofta är sannare än verkligheten. Om jag förstått honom rätt så vill han ha sagt att vi inte kan tala om bara en sann historia eller en sann verklighet. Vi, som mänskliga varelser, vill gärna tänka ut historier och använda historiska fakta på ett sätt som passar oss bäst i ett givet ögonblick.
– Vilka intryck har ni tagit med er från årets Internationella bokmässa i Belgrad?
– Jag blev imponerad över antalet besökare. Belgrads bokmässa är en av de största i Europa. Jag blev också imponerad över det intresse som visades av förläggare av faktumet att Sverige nästa år kommer var det land som står i centrum som hedersgäst.
Vilken svensk författare skulle ni särskilt framhålla för serbiska förläggare?
– De senaste böckerna som jag såg i Belgrads bokhandlar var Stieg Larssons Flickan som lekte med elden och Män som hatar kvinnor och dem skulle jag verkligen varmt rekommendera. Herr Popovićs nya bok En svensk tiger tycker jag också mycket om. Jag skulle också vilja tipsa om följande författare och böcker som ännu inte översatts: Monika Fagerholm med Glitterscenen och Karolina Ramqvist med Flickvännen, båda nominerade till olika pris i Sverige. För tillfället läser jag Tito – Folkets diktator av Björn Kumm och Roslund och Hellströms kriminalroman Tre sekunder. Jag hoppas att ytterligare många fler titlar kommer att publiceras under de kommande åren, för vi kommer som land att befinna oss i fokus på Belgrads Bokmässa år 2010.
– Har ni någon uppfattning om hur Sverige kommer att förbereda sig och vad som skall för-beredas inför Bokmässan i maj?
– Vårt deltagande på Bokmässan kommer vara fokuserat på en presentation av svenska titlar som getts ut under den senaste tiden, det vill säga under de gångna fyra-fem åren, och barnböcker. Vi kommer att prata om ett antal viktigare teman som betyder mycket för svenskarna – jämlikhet, yttrandefrihet, barnens rättigheter och betydelsen av ett hållbart samhälle.
– Har ni haft tillfälle att lära känna några av våra kända och framgångsrika kulturarbetare och i så fall vilket intryck har de gjort på er?
– Jag har träffat många fackmän från kulturområdet sedan jag kom hit. Ambassaden utökar samarbetet med ett stort antal olika organisationer. Jag skulle till exempel vilja nämna Jugoslaviska historiska museet, C31 (Centret för barnens rättigheter), Belgrads kulturcentrum, Arkitektoniska fakulteten, samt Europeiska centret för kultur och debatt (GRAD). Men vi håller kontakt med många fler än dem.
– Vad bör man i Serbien särskilt tänka på för att bli accepterade som medlem i EU?
– Det är en väldigt politisk fråga. Ett av de viktiga områdena är frågan vad vi gör för att få ett hållbart samhälle. Hållbar utveckling är av grundläggande betydelse för oss alla och för kommande generationer. I samband med det så organiserade Sveriges ambassad, i samarbete med Kulturfront (Kulturni Front) och kommunen Savski venac, ett seminarium på temat ”en hållbar utveckling”, som hölls på GRAD. De två dagar som seminariet varade utgjorde de första stegen på vägen mot ett mer långsiktigt samarbete i den här frågan. Avskaffandet av visumtvånget är ett viktigt steg i närmandet till EU. Jag tror att vi under de kommande åren kommer bevittna ett allt intensivare kulturellt samarbete och studieresor utomlands för studenter. Nästa år kommer vi att fortsätta samarbetet kring museer i Sverige och Serbien, med stöd från Svenska institutet. Vi hoppas att vi skall kunna få till stånd ett bra utbyte av idéer, kunskap och metoder mellan våra länder. Vi stöttar också projektet STAD, en gemensam tidskrift för svenska och serbiska arkitekter, författare och konstnärer. Tidskriften kommer att presenteras under Arkitekturens vecka i maj nästa år. Vårt huvudprojekt är emellertid att delta Bokmässan i Belgrad, där många svenska och serbiska organisationer på olika nivåer kommer att vara inblandade.
Aco Dragićević & Saša Važić
|
