|
De nya montenegrinska rättstavningsreglerna, som presenterades i början av juli, kommer att innehålla 32 bokstäver och grunda sig på principen ”skriv som du talar och läs som det står skrivet”. De nya bokstäverna är ett mjukt Ш (Š) och ett mjukt Ж (Ž), skrivna med apostrofer över, både i den latinska och i den kyrilliska versionen.
Av Novica Djuric
Rättstavningsreglerna, som har undertecknats av utbildnings- och vetenskapsminister Sreten Škuletić, har utarbetats av en expertgrupp på tre personer: professor Milenko Perović, Ljudmila Vasiljeva och Josip Silić. Allmänheten frågar sig, med rätta, varför språkauktoriteter som Mihail Stevanović, Radoslav Bošković eller Mitar Pešikan, världsberömda inom lingvistiken och dessutom själva från Montenegro, inte har varit aktuella för det här arbetet. Någon grammatik eller skolordlista har ännu inte utarbetats.
Den montenegrinska regeringens utbildnings- och vetenskapsminister, prof. dr Sreten Škuletić och ordförande i Expertkommissionen för utarbetandet av ett ”förslag” till rättstavningsregler, grammatik och ordbok över det montenegrinska språket, prof. dr Milenko Perović, har presenterat ”Montenegrinska rättstavningsregler med normerande ordbok” (Pravopis crnogorskog jezika s pravopisnim rječnikom).
”Enligt Montenegros författning så har man definierat montenegrinska som officiellt språk, vilket gör att man från de montenegrinska statsmakternas sida måste skapa förutsättningar för dess standardisering”, sade Škuletić och underströk att regeringen på grund av frågans komplexitet har tillsatt ett Råd för utarbetande av rättstavningsregler, grammatik och en montenegrinsk ordbok.
| Själva termen ”montenegrinska språket” – även om man fastställt rättstavningsregler för språket – används i anmärkningsvärt liten utsträckning. Inte ens politiker som sitter vid makten använder, med några få undantag, ordet särskilt ofta. Istället säger man vanligen ”vårt språk” (naš jezik) |
 Han sade att detta organ hade haft den historiska uppgiften att ”för nationen Montenegro presentera det första standardiserade montenegrinska språket”, men att man inte kunnat nå ända fram och att man därför bildat detta expertteam på tre personer som hade erbjudit denna lösning som innefattade rättstavningsregler och en normerande ordbok och ”jag har själv fattat det beslut genom vilket detta dokument blir giltigt”.
Hjärnan bakom expertkommissionens arbete, prof. dr Milenko Perović, sade till journalisterna att ”det inte är en bra idé att döma ut något som man knappt känner till – det är välkänt att vi har gott om intresserade amatörer i Montenegro – så vi har förberett relevant information för alla och envar, varigenom vi bör slippa en del av det onda blod som finns när det gäller standardiseringen av det montenegrinska språket”.
Efter ett ganska långt tal, mer politiskt än lingvistiskt, så sade professor Perović att han tackar Gud för att det finns en montenegrinsk nation, att det finns montenegriner och att det finns ett montenegrinskt språk.
”Det montenegrinska språket är ett logiskt system. Mitt arbete har varit att verifiera logiken i det system som kallas montenegrinska och som jag i 30 år använt när jag skriver; i de 13 böcker som jag har publicerat så behöver jag inte i efterhand ändra en enda bokstav”, sade Perović. ”Samma språk har jag använt i Serbien, i Kroatien och i Bosnien och överallt har man förstått mig alldeles utmärkt. Normala och förståndiga serbiska lingvister har ingenting emot ett montenegrinskt språk.”
Vi påminner om att det redan under något års tid varit problem med det montenegrinska språket på grund av några dumdristiga tilltag av språkets anhängare efter att Rådet för standardisering av montenegrinska språket skapades av den montenegrinska regeringen den 24 januari 2008. Rådet antog under ett sammanträde som leddes av dr Gordana Đurović ett beslut om att man innan det nya läsåret, det vill säga september samma år, skulle ha antagit rättstavningsregler, en grammatik och en ordbok över det montenegrinska språket. Det uppstod emellertid stora misshälligheter inom Rådet, så minister Škuletić fattade, med regeringens godkännande, ett beslut enligt vilket ”utbildnings- och vetenskapsministeriet kommer att inkomma med rättstavningsregler och ordbok över det montenegrinska språket, efter förslag från en expertkommission som skall utses av utbildnings- och vetenskapsministern”.
Rådet för standardisering av det montenegrinska språket bestod från början av 13 medlemmar under ordförandeskap av Branko Banjević, författare och ledamot av Montenegros Vetenskapsakademi. Rådsmedlemmarna var: prof. dr Rajka Glušica från Filosofiska fakulteten i Nikšić, Milorad Stojović, litteraturkritiker, Mirko Kovač, författare och akademiledamot, Mladen Lompar, författare och akademiledamot, Rajko Cerović, litteraturkritiker, Čedo Vuković, författare och akademiledamot, Zuvdija Hodžić, författare och akademiledamot, prof. dr Milenko Perović från Filosofiska fakulteten i Novi Sad, prof. dr Zorica Radulović från Filosofiska fakulteten i Nikšić, doc. dr Tatjana Bečanović från Filosofiska fakulteten i Nikšić, doc. dr Igor Lakić, dekanus för Institutet för främmande språk i Podgorica, samt dr Adnan Čirgić, medarbetare på Filosofiska fakulteten i Nikšić, som under arbetets gång var den förste att få titeln ”doktor i montenegrinska språket” när hans försvarade sin doktorsavhandling på temat ”De montenegrinska muslimernas dialekt” på Filosofiska fakulteten vid Josip Juraj Štrosmajer-universitetet i Kroatien.
De språk som enligt folkräkningen 2003 talades i Montenegro var: serbiska 401 382, montenegrinska 144 838, albanska 49 456, bosniska 29 380, kroatiska 3 076, romska 2 857.
Reaktioner
Det montenegrinska språket – en hybrid från regimens salonger
Oppositionella proserbiska partier har uppmanat folk att ignorera det nya montenegrinska språket med sina 32 bokstäver och hävdar att det handlar om ”en absurd fars där man totar ihop ett språk”, för ”det serbiska språket i Montenegro utgör en lingvistisk, kulturell och historisk konstant som är omöjlig att utradera”.
Det finns också de som i det allmänna rummet krävt att Serbiska institutionen på Filosofiska fakulteten i Nikšić skall stängas.
”Medborgarna kräver att få fortsätta skriva som de gjort hittills och att få känna sitt ansvar inför både förfäder och eftervärld”, meddelade man från Ny serbisk demokrati (Nova srpska demokratija). ”I det råd som har satts ihop av utbildningsministeriet för att se över språket så finns det inte en enda språkexpert.” Partiet anser att ministerns ”experter” inte gör skillnad mellan dagligt, litterärt och officiellt språkbruk, något som länge har varit känt.
Standardiseringen av det montenegrinska språket kommer leda till en vidare arkaisering av språket i Montenegro, sade man från Socialistiska folkpartiet (Socijalistička narodna partija, SNP). I ett uttalande från detta parti understryker man att antagandet av rättstavningsregler i ”det så kallade montenegrinska språket utgör ännu en i raden av paradoxer komna från regimens salonger som en intet förpliktande hybridlösning”.
SNP konstaterar med förvåning att det i expertgruppen inte funnits en enda lingvist från Montenegro och att ordförande är sociolog.
”Detta är den bästa möjliga bekräftelsen på den lingvistiska vanmakt vari upphovsmännen till detta projekt befunnit sig, eftersom de genom detta ställningstagande har erkänt att man på dessa grundvalar inte kan standardisera språket i området och att den ijekaviska varianten av serbiska dominerar i Montenegro”, anser man i SNP. ”Det är paradoxalt för Montenegro att expertgruppen satts ihop av folk från marginalen och att gruppens ordförande anser att den kroatiske professorn Josip Silić kan montenegrinska bättre än någon montenegrin.”
|
Serbiska nationella rådet (Srpski nacionalni savjet) från Montenegro har lyckönskat alla montenegriner som upplever beslutet om montenegrinska rättstavningsregler som ett förverkligande av sin nationella identitet. Samtidigt varnar man i ett uttalande med anledning av detta beslut montenegrinerna för att ”i framtiden på vilket sätt det vara månde försöka truga på den serbisktalande befolkningen i Montenegro detta språk. Ifall man gör sådana försök så kommer vi uppfatta detta på det enda rimliga sättet: som ett organiserat försök att från statens sida utplåna en serbisk språklig och nationell identitet”, säger man i uttalandet från Serbiska nationella rådet.
”Samtidigt uttrycker vi vår förvåning över att, samma dag som man tillkännager rättstavningsregler för det montenegrinska språket, den montenegrinske presidenten framträder offentligt i Cetinje och premiärministern i Dubrovnik, bägge på serbiska, där de använder typiskt serbiska vändningar som sjutra, predsjednik, pojesti och liknande, och inte de nu normerade montenegrinska formerna, som anges i de montenegrinska rättstavningsreglerna med grafem som inte existerar i det serbiska språket. Om man gjort detta för att inte irritera de 32 % av medborgarna i Montenegro som är serber eller de 64 % som anger serbiska som sitt modersmål, så uppmanar vi dem att fritt använda sig av montenegrinska, för i våra ögon kommer detta inte att göra dem mindre i sina roller som president och premiärminister för hela befolkningen än de redan är.
Serbiska nationella rådet beklagar att man inte normerat ytterligare fem, sex ljud och ord, eftersom distinktionen mellan serber och montenegriner då hade blivit än mer uttalad. Men det som gjorts är, vad oss serber anbelangar, tillräckligt. Vi hoppas att man från de montenegrinska kulturinstitutionerna nu upphör med att anklaga oss för storserbisk nationell och språklig imperialism.
Serbiska nationella rådet lovar alla montenegrinsktalande personer att vi hädanefter kommer att insistera på montenegrinernas särdrag i förhållande till serberna, och serbernas i förhållande till montenegrinerna, i alla delar av samhällslivet och därmed ge vårt bidrag till försoning och multietnisk endräkt i Montenegro. Samtidigt förväntar vi oss ett liknande uppträdande från den montenegrinska folkgruppen gentemot oss serber, som ursprungsbefolkning i detta vårt gemensamma land”, säger man i uttalandet från Serbiska nationella rådet från Montenegro.
|
Några ord om artikelförfattaren:
Novica Đurić, född 1956 i Kolašin. Har publicerat ett antal diktsamlingar: Tragom života(1973), Uzaludna vrata (1980), Drvo u tami (1986), Strah od sličnosti (1986, andra upplagan 1987), Kučni tamničar (1990), Božja djeca (1996), barnpoesiboken Milica slovarica (1999), intervjuboken Moj razgovor s njima (1990), prosaböckerna Svetlost i senke pod Lovćenom (2008), Desanka Maksimoić – žena koje je samo voljela (2008). Boken Mit koji se sam uzdigao (2008) skrev han om Vukašin Vuk Vukčević. Boken Javi mi da sam živ (2009) som innehåller femtio nya dikter, är hans tolfte bok. Han är också representerad i ett antal antologier. Han har översatts till italienska, ryska, bulgariska och makedonska. Han har tagit emot ett antal priser för sitt arbete som författare och journalist.
Han bor i Podgorica. Det är första gången som han publiceras i Diaspora.
Översättning till svenska: Anders Gustafsson
|
