St Savas katedral invigd i Belgrad

Foto: Marko Ždrakanović

Fasadbelysningen på St Savas katedral tändes under högtidliga former den 21 juni i år. Den största ortodoxa kyrkan i världen, och en av de tre största överhuvudtaget i den kristna världen, lystes då upp av fler än ett tusen strålkastare och lampor av olika typ och användning.

Strålkastarna är monterade på elva pelare på St Sava-platån, på de omkringliggande gatorna och på byggnadens fasad. Belysningen av hela kyrkan, från kors till fundament, understryker byggnadens hela skönhet, väldighet och karakteristiska detaljer, såsom rosettmönster och mosaiken på ingångsportalen.

Belysningen accentuerar den arkitektoniska utformningen av denna katedral, som färdigbyggdes 2004 (de inre arbetena är ännu inte avslutade).

Diaspora – fakta

St Savas katedral i Belgrad är belägen i östra kanten av St Savatorget ( Svetosavski trg ) och på Vra čar-kommunens område. Katedralen uppfördes på den plats där Sinan Pascha 1595 brände relikterna av den helige Sava, den serbiskortodoxa kyrkans grundare. Den är byggd i serbisk-bysantinsk stil, med fyra 44 meter höga klocktorn. Kupolen är 70 meter hög och det största guldkorset är 12 meter högt, vilket ger en total höjd på 82 meter.

Katedralen upptar en yta på 3 500 kvadratmeter i markplanet, med ytterligare 1 500 m 2 fördelade på tre gallerier på en övre våning. Det finns ytterligare ett galleri om 20 m 2 på en tredje våning, där man också finner en yttre utsiktsplats som sträcker sig runt hela kupolen. Katedralen sträcker sig 91 meter i öst-västlig riktning och 81 meter i nord-sydlig riktning. Kupolerna är utsmyckade med 18 guldkors i tre olika storlekar och klocktornen rymmer 49 klockor.

Kyrkan kan ta emot 10 000 besökare.

Uppförandet av St Savas katedral har gått utomordentligt långsamt. Tre hundra år efter att den helige Savas relikter brändes, 1895, så grundades i Belgrad Sällskapet för uppförande av St Savas katedral i Vračar ( Društvo za podizanje hrama Svetog Save na Vračaru ), vars mål var att man skulle uppföra en katedral på den plats där relikterna hade bränts. År 1905 utlystes en pristävlan för projektets utformning. Fem förslag kom in men förkastades såsom otillräckliga. De två Balkankrigen och sedan Första världskriget stoppade alla aktiviteter för katedralens uppförande. Efter kriget så återetablerades Sällskapet (1919). En ny pristävlan utlystes 1926 och 22 projektförslag kom in. Man delade visserligen aldrig ut vare sig första eller tredje pris, men den arkitektoniska lösning som presenterades av Bogdan Nestorović , som hade tilldelats andrapris, utsågs till det mest framgångsrika. Kommittén för katedralens uppförande anförtrodde genomförandet av projektet till arkitekterna Nestorović och Aleksandar Derok .

Fyra decennier efter de första inledande tankarna, och 340 år efter bränningen av relikterna av den helige Sava, så inleddes slutligen uppförandet av katedralen den 15 september 1935. Byggnadsarbetena avbröts när tyskarna anföll Jugoslavien den 6 april 1941, i början av Andra världskriget. Från det att arbetena inleddes och fram till den tyska ockupationen så hade man hunnit färdigställa fundamentet och uppföra väggarna till en höjd av sju till elva meter.

När patriarken German 1958 tar över ledningen av den serbiskortodoxa kyrkan så tar han åter upp tanken på att bygga katedralen. Sedan följer en flerårig period, och 88 ansökningar med lika många avslag, varefter man från statsmakterna och kommunen äntligen får tillstånd att fortsätta bygget. Professor Branko Pešić, som hade utsetts till ny byggherre, ändrade de ursprungliga ritningarna så att man bättre kunde utnyttja nya material och ny byggnadsteknik. Patriarken German välsignade återigen katedralen under närvaro av samtliga serbiska ärkepräster den 30 april 1985. En högtidlig välsignelse ­ gudstjänst bevistades av fler än 100 000 troende den 12 maj 1985 och byggnationen återupptogs den 12 augusti samma år. Väggarna uppfördes till en höjd av 40 meter.

Den största bedriften utgjordes av uppförandet av centralkupolen, som väger 4 000 ton. Den byggdes på marken och lyftes sedan, tillsammans med koppartak och sitt väldiga tolv meter höga och fyra ton tunga guldkors, upp och placerades på väggarna. Lyftet, som tog 40 dagar, slutfördes den 26 juni 1989. År 2004, som räknas som det år då exteriören var färdigbyggd, placerades klockorna på plats och fönster och fasad avslutades.

Arbetena med den inre utsmyckningen är emellertid ännu inte färdiga.