|
Diaspora: Er dikt "Orfeus i Korea" skrevs för fyra, ja kanske hela fem, decennier sedan. Sedan dess och ända till i dag har den koreanska frågan inte blivit löst. Det koreanska folkets lidande fortsätter. Vad har enligt er mening och utifrån er synvinkel förändrats under denna 50-årsperiod? Pavlovic: "Orfeus i Korea" är en dikt som har översatts till ganska många språk och citerats ofta. Därefter utkom jag med dikten "Bråken", jag vet inte om ni känner till det, men för den tilldelades jag guldkransen vid Strugas poesiaftnar 1970. Jag talar om bråk mellan bröder, som jag på något sätt anade och som nu inträffat, som ni har sett. Den dikten är det många som kommer i håg. Nyligen var jag på Strugas poesiaftnar och människor visade mig citat ur den dikten, nedskrivna för hand av dem själva. Jag är inte alls stolt för att detta har förverkligats. Dikten var mera en slags varning och en rädsla och, som ni säger, koreafrågan hat till dags dato ännu inte fått någon lösning. Många saker som händer nu liknar det som en gång hände i Krajinas [gränsområden, utposter, ö.a.] där krig ständigt förekom och där det fanns hajduker och uskoker [kristna upprorsmän under det ottomansk-islamiska oket, ö.a.]. Ett rike försvarades, ett annat sökte att vidga sig. Så höll det på länge. Vi hoppas att historien inte kommer att upprepas på det viset, mennog finns det anledning att frukta. Som nu till exempel, jag syftar på händelserna i Kosovo, vi vet ju inte hur det kommer att lösas. Diaspora: Inte ens den makthavare som styr allt detta är allsmäktig; varje makt avtar med tiden. Det gäller att uthärda allt detta och fortsätta existera, och sedan finner man ett modus vivendi Pavlovic: Det tror jag också. Just det tror jag också. Det gäller att härda ut, det gäller att hoppas och det gäller att göra några utfästelser från den här tiden som kommer att bestå som en slags grund för vår tanke som kommande generationer skall kunna knyta an till. Diaspora: Ofta sägs det att serberna har det svårt i dag. Serberna är verkligen sataniserade, dels genom sin egen slutenhet och xenofobi men i ännu högre grad genom omvärldens aggressivitet och arrogans. Serberna har, emellertid, aldrig haft det lätt. Förresten har inget folk det lätt. Vi är inte här för att ha det lätt, ty människan är enligt definition skapad för att lida. Frågan är hur man i allt detta lidande skall kunna bevara sin människovärdighet och skapa något ädelt och humant? Pavlovic: Allt det ni säger skulle jag själv ha kunnat sagt. Det här är både en fråga och en uppgift. Diaspora: Vad skulle kunna vara den moderna serbiska poetens stomme? Är det fortfarande bundenheten till folket, det som vi finner hos tidigare poeter, som är avgörande eller finns det några andra komponenter som kanske är primära? Pavlovic: Det finns några komponenter. I modern tid finns en mångfald av kulturella möjligheter som utnyttjas inom den mera utvecklade poesin liksom inom andra genrer, låt gå för att det historiskt-nationella medvetandets mentalitet finns, men det finns även ett behov av någon slags anpassning till modern tid. Jag tror att också detta är en nationell uppgift, i likhet med allting annat. Vi måste anpassa oss eller åtminstone lära känna andra människor, ta till oss något av den moderna civilisationens arv, något som serberna också alltid har kunnat klara av. Under varje epok har de mycket snabbt kunnat tillgodogöra sig dess grundläggande kännetecken. Därför är frågan egentligen, hur och på vilket sätt vi i dag skall kunna klara av detta - att vara trogna mot de grundläggande idéerna och upplevelserna i den värld där vi kan vara det som vi är, men att vi samtidigt inte hamnar i en total konflikt med hela vår omvärld. Diaspora: Och bevara sitt väsen? Pavlovic: Ja, och det som är vårt. Illvilja mot oss förekommer, det är alldeles säkert, men vi är inte betjänta av någon egen illvilja. Vad tror ni om det? Diaspora: Vi är inte mycket bättre men inte heller mycket sämre än andra folk, men det råder inget tvivel om att vi på grund av någons vilja hamnat på skampålen. Serbiska intellektuella kretsar har inte gjort mycket för att försvara det egna folkets värdighet. Pavlovic: Vissa människor har gjort det, men andra åter försvarar detta folks värdighet genom att bete sig som om allt skulle vara i sin ordning. Om man ständigt skulle betona det dramatiska i vår situation, skulle detta göra folk till nervvrak. Och det är inte det som är vårt mål. I en hysterisk atmosfär begås de största misstagen. Diaspora: Ibland måste man ta ett steg bakåt för att kunna göra två säkrare steg framåt. I fråga om litteratur anser vi att både folket och de moderna poeterna i större grad borde återvända till vår episka poesi. Under den tid då Sverige och Finland hörde samman översatte en svensk författare, Johan Ludvig Runeberg (1804-1877), 58 sånger från tyska till svenska (1830) som Vuk Stefanovic Karadzic samlat, för att bevisa att ett folks historia bäst kan återges genom poesi, sådan typ av poesi som av den serbiska episka dikten. Inspirerad av vår poesi skrev han själv ett epos. Pavlovic: Detta har jag också sagt ett flertal gånger, samt bekräftat genom mina verk. Ta t ex diktsamlingen "Veliki Skitija" utgiven i Sarajevo 1969. Det är ett återvändande till den episka poesin. Diktsamlingen hade stort inflytande på vissa andra yngre poeter. Flera andra poeter tog efter, men vår poesi bör inte vara vår mentalitets enda ram. Diaspora: På vilket sätt har ni blivit mottagen av svenskarna, här i Sverige? Pavlovic: Bra. Som jag kan se det, köper de min bok. I en klass hade unga studenter till uppgift att bearbeta den boken, och jag har haft ett möte med dem. Det är inte något som händer till vardags, inte ens hemma. __________ DIASPORA/fakta: Miodrag Pavlovic föddes i Novi Sad den 28 november 1928. Han slutför sina gymnasiestudier i Belgrad, studerar därefter och avlägger examen vid Vårdhögskolan. 1952 utkommer han med en diktsamling bestående av 87 dikter (87 pesama). Sitt arbetsliv tillbringar han huvudsakligen som redaktör vid bokförlaget "Prosveta". Sedan 1985 är han medlem av Serbiska Vetenskaps -och Konstakademin. Miodrag Pavlovic tillhör klassikerna inom den serbiska poesin och är dessutom en av de personer som säkrat den serbiska poesins universella poetiska grund och stabila kulturella ramar. Pavlovics böcker, hans essäistiska kamp för modern poetisk anda, hans utforskande och inspirerande iakttagelser av civilisationens arketypiska och rituella skikt, hans antologiska arbete genom vilket betonas existensen av kontinuitet i den serbiska poesin samt kontinuitetens oumbärlighet, liksom hans fruktbara sökande utflykter till reseskildringens, prosans och dramats domäner präglas av total harmoni och mångfaldig endräkt. Av särskild betydelse är det att den här författaren ännu i dag, genom sin klarhet och fantasi, fortsätter sitt originella och djupt individuella skapandeäventyr och lockar därigenom ständigt till sig poesitolkare och -vänner. Hans dikter som sedan tidigare finns publicerade i den jugoslaviska poesins antologi, har översatts till svenska av Jon Milos och utgivits av förlaget "Gondolin" från Malmö. Förra sommaren publicerades i Jon Milos översättning även hans diktsamling "Ett berg grönt av tvivel" (Brdo zeleno od sumnje). |
I Malmö hölls under perioden 16 - 19 september 1998 Internationella poesidagar. Vid den här presentationen av det poetiska ordet deltog 18 poeter från lika många europeiska länder. Från Belgrad kom Miodrag Pavlovic, vars turné i vårt land sammanföll med utgivningen av ett urval av hans dikter på svenska. Under sin vistelse i Malmö gav Miodrag Pavlovic en längre intervju för vår tidskrift, som tidigare har publicerats på serbiska i nummer 5, 1998. Nedan återges en del av den intervjun i Zivko Misa Jaksics översättning till svenska: