|
Sveriges radio (SR P2) |
|
I ett radioprogram med den vackert klingande titeln Svängrum så har Sveriges radio P2 öppnat upp dörrarna på vid gavel mot Montenegro, dess musik, folksång och sedvänjor så att dessa kan presenteras för en radiopublik i Sverige och därmed Europa. Redaktör är Mats Einarsson. Detta lilla land på Balkanska halvön som till ytan inte är större än Uppland, som har nästan 300 000 färre invånare än Göteborg Sveriges andra största stad och som är, som det sades i programpresentationen i pressen, "lika bergigt som Norge", har fått 150 minuters fritt spelrum i svensk radio (med lika många reprisminuter på en ganska bra tid på söndagar). Redaktören använder utrymmet sakkunnigt och om man skall döma av det som vi hört i två, av planerade fem, program så är Mats Einarsson på god väg att framgångsrikt bekanta den svenske lyssnaren med rikedomen och skönheten i den montenegrinska musiken, som hittills varit praktiskt taget okänd i omvärlden. Vid sidan av musiken berättas också om folk och sedvänjor, försynt och övertygande, med en beprövad källa: Gästernas levande ord i radio vare sig det är fråga om helt vanliga montenegriner och montenegrinskor, eller musikforskare ger en extra dimension åt det material som teamet tagit med sig från sin resa. Det är kort sagt fråga om utmärkta ljudvykort från musikens Montenegro. Redaktören Mats Einarsson säger vid ett tillfälle (andra programmet): "så är det mestadels med folksången i Montenegro, berättelser snarare än sånger", och "berättandet står över sången". Och berättandet är i Montenegro, som också Njegos säger, en njutning för själen. När det är på det viset, så är det inte heller svårt att förvandla berättelsen till sång. För montenegrinerna så handlar det förstås om hjälteberättelser och hjältesånger som odödliggjort den eviga frihetskampen. På andra plats kommer berättelser och sånger om kärlek. Berättelsen har således förvandlats till sång till sång utan musik. Även folkdanserna från Montenegro är utan musik. Detta noterade redaktören, och förklarade mycket snyggt och illustrerade i ljud, med gusle och med sång, för vilken han åkte från Montenegro till Belgrad, där han spelade in Miladinka Corovic och Milanka och Zorka Calov. En av hans gäster, Ilija Mitrovic, säger att montenegrinerna anammade musikinstrument sent. Under 1960-talet dyker dragspel och gitarr upp. Vi tvivlar på att denna muntliga uppgift stämmer, men det finns inga tvivel om att redaktören har alldeles rätt när han säger att den autentiska musikskatten, inför moderna kommunikations-medel och förändrade levnadsvillkor, har trängts undan och hotar att fullständigt försvinna. De montenegriner som kommer från landet, där sången föddes och bevarats längst, har spritts ut över världen (exempel med bevarad sång i Belgrad). De flesta av dem bor på andra sidan Atlanten och i Tyskland, anmärker redaktören, och noterar inte, någon överraskning för oss - att det finns en hel del montenegriner i Sverige. Hur som helst så är de 60 (av totalt 150) minuter som vi lyssnat på ett gott tecken på att Montenegros musikskatt framgångsrikt kommer presenteras för omvärlden. I det första programmet meddelade redaktören att man genomför projektet också med hopp om att det skall bli en CD-skiva, så att Montenegros okända musikskatt skall kunna bevaras för världen. Genom detta så får programmet Svängrum än större betydelse. Här är hålltider och programtitlar för de återstående tre sändningarna: Aco Dragicevic |
