|
Folkgrupper från Balkanländerna som nu utgör nästan 4 % av Sveriges befolkning förtjänar att heta rätt. Nu döper man om dessa personer så att man byter ut ć till c och detta uttalas som k. På så sätt Savić blir Savik, Efendić blir Efendik, Milić blir Milik, Grubišić blir Grubisik.
Uttal av sydslaviska namn på orter och personer
Vid uttal av sydslaviska namn förekommer
följande avvikelser från svenskt beteckningssystem:
C (Ц) uttalas som ts
Č (Ч) uttalas som t plus sj (som engelska chew)
Ć (Ћ) uttalas som tj (som engelska chin)
Dž (Џ) uttalas som d plus zj (som engelska jungle)
Đ (Ђ) uttalas som dj (som engelska jeep)
O (O) uttalas som svenskt å
Š (Ш) uttalas som sj (som svenska tjugo)
Z (З) uttalas som franskt z eller tyskt s
Ž (Ж) uttalas som franskt j
Inom parantes finns samma bokstäver skrivna med det kyrilliska alfabetet.
Vid översättningen till svenska har Diaspora inte transkriberat de sydslaviska egennamnen på personer och orter enligt det vedertagna latinska systemet. Istället publiceras regelbundet Uttal av sydslaviska namn i den tryckta upplagan av tidningen.
Enligt SCB är folkgrupper från f.d. Jugoslavien den näst största invandrargruppen i Sverige. Man kan t.o.m. säga att det är den största gruppen med tanke på att många invandrare från Finland egentligen är etniska svenskar, vars föräldrar utvandrade till Finland vid ett tidigare tillfälle. Räknar man andra och tredje generations invandrare från f.d. Jugoslavien så kommer man upp i en folkmängd av drygt 300 000 individer. Det är en siffra som man inte kan ignorera längre och det är en folkgrupp som har förtjänat sin rätt att åtminstone heta rätt även i Sverige, sitt nya hemland. Många från Balkan använder bokstaven ć(uttalas tj) i sitt efternamn. Tills ganska nyligen döpte man om dessa personer så att man bytte ut ć till c och detta uttalades som k. På så sätt kan Savić bli Savik, Efendić blir Efendik och Milić blir Milik. Fast det stavas med ett c. Helt tokigt alltså. Tänk er då när en person heterŠemsudin Burdžović eller kanske Đorđe (Djordje) Hadžikostić. Dessa personer kommer aldrig att känna sig hemma i sitt nya hemland och det är mycket tveksamt om de kommer att kalla Sverige för ett hem med tanke på att dess invånare inte bryr sig att se till att deras namn stavas rätt i officiella sammanhang, för att inte tala om att lära sig uttala deras namn rätt. Många byter namn för att ”passa bättre” och för att i princip sluta irritera sig på okunnighet och bristande engagemang från sina nya grannar och kolleger. Det är först tack vare Zlatans framgångar och tack vare att folket började tycka om honom som man lärde sig, faktiskt helt frivilligt, att uttala hans efternamn rätt:Ibrahimović.
För ett tag sedan undrade Aleksandar-Pal Sakala hur det kommer sig att Carolina Klüft stavas rätt hela tiden (med ettü som inte finns i det svenska alfabetet) när man har svårt att även uttala ett ć som ingår i många tusen medborgarnas namn.
Svenska staten har helt enkelt bytt ut några bokstäver till andra som "passar bättre" och med det döpt om flera folkgrupper utan att fråga dem, menar Aleksandar-Pal Sakala. Han tycker att det är fel. Runt om i Europa, där man använder samma alfabet (Latin1 som det heter) finns redan denna möjlighet, fast dessa länder kanske har egna lokala anpassningar (som man har i Sverige med å, ä och ö), så varför inte i Sverige? Med anledning av detta skrev Aleksandar-Pal Sakala en motion som skulle upp till Moderaternas Förbundsstämma. Den presenterades dock för Jan R. Andersson, en moderat riksdagsman som uppmärksammade detta och som tyckte att det skulle ta för lång tid med att motionera inom partiet och valde att skriva om den. Med Sakalas godkännande tog Jan R. Andersson motionen som sin egen, för att presentera den för sina partikamrater och för att försöka bilda en bred politisk majoritet med medlemmar från andra partier.
Motionen skall upp till Sveriges Riksdag den här hösten (2008). Vi håller tummarna!
Vi alla vet att ett språk inte är statiskt. Det ändrar sig hela tiden. Svenskan var faktiskt väldigt annorlunda för bara 100 år sedan. Vad vet vi om hur svenska språket kommer att låta om 100 år? Det jag vet är att det är dags att ändra det på det sättet att man helt enkelt lägger till vissa bokstäver som saknas eftersom behovet finns.
Att ”döpa om” folk, genom att byta ut bokstäver som inte passar så bra till bokstäver som ”passar bättre”, är mycket enkelt men ytterst tveksamt. Frågan är om det inte är olagligt i internationella sammanhang. Vi lever i en mindre värld idag – i en global värld.
Visserligen kan somliga dra paralleller till svenska folkets emigration till andra sidan av Atlanten för 100 år sedan och avsaknaden av svenska bokstäver i länder som USA, Argentina, Chile, osv., där svenska familjer eller enstaka individer bosatte sig. Men kan man prata om integration i dessa fall? Eller pratar vi om en total och fullständig assimilering av dessa familjer? Det är tveksamt om det ens är 1 % av dem som fortfarande bevarar sina svenska traditioner, för att inte tala om svenska språket, som är nästan helt bortglömt.
Vissa kan också påpeka att det finns större problem att lösa, viktigare saker än det här. Men tro mig, det finns faktiskt folk som tycker att det är väldigt viktigt att bära sina förfäders efternamn, med stolthet också. Att man officiellt får den möjligheten i sitt nya hemland kan bara skapa just det, en stor möjlighet – möjlighet till integration. För nya generationer skulle det här ändå kännas naturligt.
Beslut om att införa detta för att göra rätt mot sina nya landsmän skulle gå igenom hela världen som en blixt. Låt Sverige än en gång visa vägen!
Jag vill gärna bjuda in hela svenska folket till ett gemensamt och historiskt beslut och lägga till nya bokstäver i sin vardag och samtidigt lägga till flera folkgrupper i sina hjärtan.
Aleksandar-Pal Sakala är på sin fritid aktiv som moderatpolitiker sedan 2002 och har för närvarande politiska uppdrag bl. a. inom Rinkeby-Kista Stadsdelsnämnd.
|
