|
"Att ett serbiskt lexikon skall ha kyrilliskt alfabet är självklart"
Det är bra att serberna i Sverige är observanta på vad som händer på det kulturella området och dit hör onekligen frågan om ett användbart lexikon. Det är bra att riksorganisationerna båda hört av sig och påskyndat utvecklingen så att åtminstone webbversionen kommit fram (men det vore ju mer effektivt om de agerade gemensamt). Tidsnöd gör att jag bara kan ange ett par detaljer av de problem som gjort att jag avstod från att censurera mitt eget material.
Frågan om alfabetet
Att ett serbiskt lexikon skall ha kyrilliskt alfabet är självklart. Vid vår institution i Uppsala (Moderna språk) går vi ett steg längre, dvs våra studenter lär sig kyrilliskt alfabet antingen de är kroater, bosnier eller serber. Någon gång protesterar de men vi har inte gett efter för dessa påtryckningar utan kyrillisk text är obligatoriskt fortfarande. Faktum är att det inte är någon stor insats att lära sig det. Det kan ju vara på sin plats också att i detta sammanhang påpeka att det makedoniska och ryska Lexin är tryckta med kyrilliska bokstäver så någon kostnadsfråga är det inte. Så sent som i augusti gjorde jag en utflykt till Republika Srpska och fick där bekräftat att den kyrilliska och latinska skriften inte är likställda. Alla skyltar med ortnamn var skrivna med kyrilliska bokstäver. Att åka genom de trakterna utan kunskaper om kyrilliska alfabetet vore misslyckat. (I sanningens namn skall jag erkänna att Pazi mine stod på båda alfabetena).
Bibelns exempel är tabubelagda
I materialet finns ibland ord som är klart knutna till den religiösa sfären, utan att vara exakta citat. Så förekommer t ex verbet trängtar, ett ord som försvunnit i normalsvenskan men av någon anledning slunkit in i Lexin-materialet. I sådana fall slog jag normalt upp bibelcitatet ifråga. Under trängtar anger Lexin lite blekt "min själ trängtar efter Herren" men slår man upp det i Bibeln står det inte alls så vardagligt utan mer poetiskt: Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig o Gud (Kao sto kosuta trazi potoke, tako dusa moja trazi tebe, Boze!). När den svenska ordbasen tillkom på sextio-/sjuttiotalet var det i en klart ateistisk miljö. Idag har detta ändrats varför jag fortfarande anser att min inställning är adekvat. Bibelcitat ska vara exakta. Här har vi avgörande punkter där Myndighetens och min inställning går i sär. Det skulle mycket väl gå att trycka min version, men nu skall det bli Min själ trängtar efter Herren (utan Vuks översättning). Men egentligen är det bara detaljer som skymmer de stora frågorna.
Användningen av infinitiv
Här är en verkligt stor fråga. Att likställa infinitiv och presens och blanda verben utan system antyder att "invandrare inte förstår grammatik". Som uppslagsord förekommer till exempel tränger (presens) medan tränga sig fram (infinitiv) är exempel på detta verb. Självklart väcker detta förvirring både bland barn och vuxna. Tränar men träna löpning, trär men trä en strumpa på foten. Denna blandning av verbformer var ett försök att reformera svenskundervisningen som förekom för trettio år sedan, men Språkdata som provade presensformerna insåg snabbt att det inte var en bra väg att gå så de lexikon som nu görs med baser från Göteborg har självklart infinitiv som uppslagsord. Jag inser att detta är en abstrakt fråga men de som använt Lexin inser snabbt att det även är ett konkret problem.
Ny alfabetisk ordning
Värdet med en ordbok är bland annat att man lätt hittar de ord man söker. Språkdata (redan på 1970-talet) tillämpade automatisk sortering, dvs. det kunde inte bli några fel i den alfabetiska ordningen. Därför blev jag både förvånad och oroad när jag märkte att Myndigheten gjorde detta manuellt och förklarade alla misstag i den alfabetiska ordningen som oväsentliga, i webbupplagan ser man ju inte vilken ordning uppslagsorden förekommer i. c/o kan ligga gärna stå bredvid co som någon annanstans!
För att en ordboksanvändare skall ha glädje och nytta av en ordbok är det viktigt att ha ett entydigt system för sökning. Man kan rentav hävda att om det inte går att finna de ord man söker i en ordbok är ordboken förfelad. Systemet för att finna termer och ord kan vara ett annat än alfabetet, t ex kan orden sorteras efter ämnesområden eller i bilder med teman, men det vanligaste är och förblir dock alfabetisk ordning. Alfabetisk ordning erbjuder den fördelen att de flesta kan den. För dem som inte kan alfabetet är det möjligt att förse ordböcker med alfabetet i kanten såsom länge skedde i projektet Lexin.
Enligt min (och mina studenters) mening har Lexin generellt sett inte löst problemet med alfabetisering på ett tillfredsställande sätt. Orsaken är uppenbar för oss som arbetat med materialet ett olyckligt beslut att lägga stor tonvikt vid sammansättningarna gör att alfabetiseringen blivit lidande. Detta är naturligtvis en uppenbar olägenhet och studenter och invandrare har till mig framfört klagomål på detta. När man skall söka oljestopp hittar man inte ordet fastän det existerar i materialet. Det står nämligen under stopp på bokstaven S och inte under bokstaven O. Detta vill jag kalla felpositionering.
För att beräkna hur många dessa felpositioneringar är har jag gjort en undersökning omfattande endast bokstaven A som i de flesta upplagor av Lexin upptar cirka 50 sidor. På dessa sidor hittade jag 120 felpositionerade sammansättningar. Jag har tagit upp problemet med projektledaren som menat att de ord som hamnat fel inte är viktiga. Men om de är oväsentliga borde de väl strykas?
Om jag mycket försiktigt bedömer att varje avsnitt på 50 sidor i materialet innehåller 120 felpositioneringar skulle de 850 sidorna i en vanligt LEXIN-upplaga innehålla över 2000 exempel på sammansättningar som egentligen inte går att finna (eller åtminstone ställer krav på en invandrare att han/hon besitter synnerligen stor sökvana i ordböcker och encyklopedier). Dessa felpositioneringar utgör således över fem procent av materialet och omfattar enligt min mening viktiga sammansättningar.
Den andra och enklare delen av problemet alfabetisering är den utveckling som skett vad gäller detaljer som bildmaterial, kartor, kommentarer med mera. Detta har egentligen få studenter reagerat på. Däremot har de saknat alfabetet i kanten. De första ordböckerna till kroatiska och serbokroatiska hade denna praktiska anordning och en stor majoritet av er som kommer från Balkan efterlyser den idag. Ingen har egentligen förstått varför den togs bort, det kostar ju samma att trycka en sida text oavsett hur den ser ut varför det måste finnas andra motiv än de ekonomiska för att ta bort denna praktiska detalj för användaren.
Lexin är manschauvinistiskt
Nationell tillhörighet anges med maskulin form (chilen finns, inte chilenska) och inte ens fransyska har tagits med. Lärarinna är omodernt men det förekommer i alla fall (det heter kvinnlig lärare!). Dalsländska och dalkulla är i stort de enda kvinnor som anges med ursprung, i övrigt är det män som förekommer. Detta är inte Sverige 2005! Och till råga på allt anser projektledningen att chilen är viktigare än bosnier/bosniska. Oklart varför, kanske för att man måste definiera vad en bosnier är.
Totalt sett är det så många detaljer i Lexin som strider mot vedertagen lexikografi att det inte går att få med allt inom en kort kommentar här. Ett stort tack i alla fall till Diaspora som gett plats för mitt material och jag ska gärna återkomma om ni läsare vill fråga om de fel som nu finns på webbversiononen.
Dahls mailadress är This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.
______________________
DIASPORA, September 2005
|
