|
Vi publicerade i förra numret ett inlägg på serbiska under rubriken "Varför dröjer den svensk-serbiska ordboken?" (Zasto kasni Svedsko-srpski rjecnik?), tillsammans med en uppmärksammad intervju som Lexin-författaren Adolf Dahl gav för Diaspora. Intervjun väckte stor uppmärksamhet hos Diasporas läsare och besökarna på vår webb-sajt. Många läsare vände sig direkt till ordboksförläggaren och ville ha ytterligare förklaringar, i synnerhet när det gäller den kyrilliska skriften och det serbiska språkets ijekaviska variant. Zoran Marinkovic erbjöd Diaspora att göra sin brevväxling med Kiros Fre Woldu, tjänsteman på Skolverket tillgänglig. Under tiden så beslöt man på Skolverket, enligt vad Kristina Wester meddelat oss, att slutarbetet på den svensk-serbiska ordboken inte skulle anförtros ordbokens sammanställare och författare Adolf Dahl, utan Ljubisa Rajic och Slobodanka Vukotic. Inställningen till den kyrilliska skriften och den ijekaviska varianten, som Adolf Dahl tog upp i sin intervju med vår medarbetare Spasoje Marjanovic, har inte ändrats. Ordboken skall tryckas med latinsk skrift. Vi återger uttalanden från de ledande personerna i de serbiska riksorganisationerna i Sverige.
- Det verkar som om Skolöverstyrelsen har förvandlats till en politiskt manipulerad institution när det handlar om den svensk-serbiska ordboken, som på grund av detta, men även på grund av de ansvarigas bristande ansvar, har blivit sex år försenad, säger ordförande för Serbiska riksförbundet i Sverige Nikola Janic. Serbiska riksförbundets inställning har alltid varit att erkända experter måste vara delaktiga i ordboksarbetet. Det faktum att fru Wester, efter så många år av väntan och arbete, anser att en person som till yrket är revisor och genomgått en kortare tolkutbildning kan anses vara expert på ett sådant här arbete, säger något om Skolöverstyrelsen menar man allvar och har man för avsikt att denna ordbok, som lidit sådana födslovåndor, verkligen skall bli som alla ordböcker borde vara, säger ordförande för Serbiska riksförbundet i Sverige, Nikola Janic, och tillägger att "om slutprodukten, också efter att ha dragits i långbänk så här länge, kommer att vara i klass med till exempel Svensk-bosnisk ordbok, som denna institution lät trycka redan 1999, så är en grupp av de våra beredd att offentligt förkasta den och finansiera arbete och tryckning av en annan, 'riktig', svensk-serbisk ordbok". - Vi i Serbernas riksförbund (f.d. Allserbiska-jugoslaviska riksförbundet, red. anm.) är missnöjda med den svensk-serbiska ordboken när det gäller tillvägagångssätt, arbetsmetoder och att den länge efterlängtade ordboken har dragit ut så på tiden. Vi har emellertid mycket reducerat handlingsutrymme, eftersom förbundet inte deltar ekonomiskt, och inte i något annat hänseende kan förbättra eller påskynda dess utgivning. Inga försök har gett några särskilda framgångar varken efter kontakter med Skolverket eller Adolf Dahl för att försöka ge en hjälpande hand och anpassa ordboken till våra behov, säger ordföranden Milinko Pralica i sitt uttalande till Diaspora.
Den serbiska populationen i Sverige, som utgör nästan 1 % av den totala befolkningen i detta land, har efter flera decenniers väntan fortfarande ingen lämplig svensk-serbisk ordbok. Den som vi skriver om och som redan fått en webbupplaga http://lexin.nada.kth.se/sve-ser.shtml. återspeglar inte den serbiska andan i skrift eller tal. Den är inte tryckt med serbernas officiella alfabet (det kyrilliska), och dess framtida användare kommer inte, vilket är ett oacceptabelt fel, få veta att serberna använder kyrillisk skrift eller att den ekaviska och ijekaviska varianten är jämställda i detta språk. Ett par miljoner serber väster om Drina, serbernas fosterjord, där också de två serbiska statsbildande entiteterna (Republika Srpska och Montenegro) ligger- talar ijekaviska. Varför har man struntat i detta faktum? Vi kan inte hysa några tvivel om att det faktiskt är inledningen till något som kallas namnintrång på det (eller de) nya språk som talas av serberna på andra sidan Drina i Daytonavtalets Bosnien-Hercegovina. Det finns, tyvärr, fog för en sådan slutsats.
För att vara en så betydelsefull bok, så finns det alltför mycket fel. Hur skall utgivaren, inför sig själv och inför Sveriges regering (som har skjutit till medel) kunna rättfärdiga felen och de (o)avsiktliga utelämningarna? Hur skall man förklara felen och de (o)avsiktliga utelämningarna för framtida användare? Och slutligen: det är ofattbart att man i de serbiska riksföreningarna (som denna stat finansierar) inte har lyckats finna en väg att påverka utgivaren så att vi får en ordbok som bekräftar och inte diskriminerar en kultur
Slavisten Adolf Dahl om Svensk-serbiska lexikon ___________ |
