Milivoje Unković: Sanningen väntar (fortfarande) visum för inträde i BH.

Milivoje Unković är en välkänd och erkänd konstnär även långt utanför balkanländerna. Ofta framträder han i andra konstnärers biografier, vilka med stolthet understryker att de har tagit examen vid Konstakademien i just professor Unkovićs klass. I Unkovićs ateljé, som han kallar ”den fullständiga frihetens sfär”, utan plåster över munnen och hårstrån på tungan, samtalar vi om konst i de vidaste ordalag, om konstens roll för ökad förståelse mellan människor, om det multietniska samhället och om dagens BH.

Unković är född i Nevesinje, levde i Sarajevo, där han var professor i måleri vid Konstakademien, emigrerade till Tyskland där han tillbringade två decennier, och blev slutligen konstnär i Banja Luka. Med andra ord en person som har något att säga om det land han lever i och världen vi alla bebor.

Diaspora:Du har levt nästan två decennier i Tyskland vars kansler nyligen sa att ”det multikulturella konceptet i Tyskland har misslyckats fullständigt”. BiH är, liksom Tyskland, en del av Europa. Nu är du hemma igen. Hur ser du på livet i Tyskland och nu här?

Unković: År 1992 blev jag, med min familj, inbjuden till Tyskland av en konstnär, respektive ett galleri, för att som fri konstnär organisera en egen utställning. Jag fick permanent uppehållstillstånd. Jag brukar säga att varken Tyskland var mitt val eller att jag var Tysklands val, utan att det var ett öde som fungerade bra. Jag umgicks i nästan 20 år i intellektuella kretsar och har alltså delvis haft erfarenhet av objektiva problem med det multikulturella konceptet. Industriellt utvecklade länder i Europa behövde arbetskraft sedan 1960-talet och därigenom, samt i jakt för profit, skapades deras multietnicitet. De blev medvetna om problemet först när deras nationella intressen ansågs komma ifråga. I brist på nya politiska idéer befinner sig världen idag i kris vad gäller moral och Europa har glömt att dess grunder finns just på Balkan; i det antika Grekland, demokrati, parlamentarism, filosofi, sport och konst… Idag korsfäster detta Europa Grekland, med högfärd, och kallar det fördomsfullt ”det primitiva Balkan”.

Serbien är närmaste granne till Grekland, och dess utveckling och kulturella potential kräver större respekt, och hänsynstagande till objektiva historiska fakta. Angela Merkels uttalande vittnar endast om att problemet med multikulturella Europa faktiskt tyngs ner av både lokala och perifera intressen. Europa glömmer att det sedan århundraden har olösta problem i sitt sköte.

Många länder har idag nationella motsättningar, såsom Israel, Ryssland, Kina, Argentina... Den så kallade ”arabiska våren” föreställer en dirigerad strategisk störning och civilisations tillbakagångtill fornhistorisk existensnivå. Detta är ett resultat av nybörjares globaliseringspolitik i en egoistisk kamp för profit, vilket rubbar en naturlig och under historien uppnådd balans och där kulturen betalar högsta pris. Utan kultur skulle livet vara ett misstag.

Diaspora: Ni beskriver situationen i den stora världen. Men hur är läget i BH och Republika Srpska?

Unković: Det officiella Sarajevo och bosniaker grundar alla politiska lösningar på unitarism eller dominans av deras etniska majoritet, ett omintetgörande av Dayton-avtalet, borttagande och tillintetgörande av allting som är serbiskt. Med denna attityd har BH ingen framtid. Tyvärr uppmuntras det här stereotypa konceptet av vissa muslimska länder, samt vissa lobbyister och kretsar i väst. Jag vill tro att det snart blir slut med denna primitiva politik. Jag vill påstå att den ideala politiska lösningen i BH är konfederation, som skulle innebära den högsta graden av demokrati samt basera gemensamma intressen på ekonomiska framgångar, vilket också gäller i EU.

Diaspora:Ni hade nyligen en utställning i Mostar och vad vi vet gick det bra. Hur ser ni i största allmänhet på möjligheterna för skapande kreativa personer i BH efter Dayton?

Unković: När jag kom tillbaka till Banja Luka, började jag arbeta med utställningar. I november 2011 organiserade Moderna konstmuseet i Banja Luka en utställning genom vilken det, inom ramen för samarbete med galleri ”Herceg Stjepan Kosača” samt kulturföreningen ”Prosvjeta”, etablerades en bro för kultursamarbete och ömsesidig respekt. Då jag är född i Hercegovina, gladdes jag mycket åt mötet med Mostar och åt att träffa mina kollegor och vänner. Sådana möten och arrangemang, oavsett från vilken sida de kommer kan enbart vara till hjälp för ömsesidig förståelse.

Diaspora:Vi vill ställa en fråga om film, nämligen Angelina Jolies krigsfilm ”In the land of blood and honey”, i vilken enbart serbisk uniformerad armé visas. Amerikanerna förstår inte varken var Balkan är eller vad det är och vilken sida som är vilken. ”Om ni har två arméer i filmer är det svårt att skilja dem åt, de liknar varandra” har Angelina Jolie själv sagt. Hur pass mycket känner egentligen västvärlden oss på Balkan?

Unković: Här är det förljugna propagandamaterialet fortfarande närvarande, som en plattform för inledningen av inbördeskriget, så det är inte konstigt att Jolies ”förstfödda” också har framkallat en del polemik. Det är en fråga om missbruk av den konstnärliga friheten, regissörens promotion av sig själv och en skändning av den lilla sanning som återstår. Det är ingen tvekan om att konstnären i skapandet av sitt verk ska ha maximal konstnärlig frihet, men ska även ha en klar relation till det universella, som skiljer på ensidiga fakta och genomsnittlig fiktion. Om en konstnär baserar sitt verk på falska propagandauppgifter, 300 000 döda och 50 000 våldtagna kvinnor, så underställs grundmottot och filmens budskap ett otillämpligt mål och konstnären ansluter sig, medvetet eller inte, till en förfalskning av objektiva sanningar och nedvärderar därigenom sin konstnärliga potential samt sänker sitt verk till en manipulativ nivå. Helt enkelt så handlar det här inte om någon sorts konstnärligt värde; den konstnärliga ansatsen är indirekt stötande mot båda sidorna i BH. Sådan ”konst” gör bara regionen mer komplicerad.

Diaspora: Ni säger att om en konstnär baserar sitt verk på falska propagandauppgifter, så ansluter sig konstnären därigenom, medvetet eller inte, till en förfalskning av objektiva sanningar, nedvärderar sin konstnärliga potential och sänker sitt verk till en manipulativ nivå. Filmen som vi talar om använder uppgifter som ni har nämnt. Men det är känt att det under kriget i Bosnien och Hercegovina dödades och försvann 97.207 personer, vilket utgör 2,22 procent av den sammanlagda befolkningen år 1991. Detta är fastställt av Utredning och Dokumentation Centret (IDC) från Sarajevo, vars direktör är Mirsad Tokača. Enligt denna källa så var antalet dödade och försvunna: 64.036 bosniaker, 24.905 offer tillhörande den serbiska nationaliteten, medan 7.788 var kroater och 478 övriga. Inte heller det är hela sanningen. Kommer det att komma en tid då människor är redo att konfronteras med sanningen och acceptera den?

Unković: Det finns ett känt citat från Nietzche, ”konsten finns för att rädda oss från sanningen”, vilket Angelina Jolie tydligen inte har förstått. Den hysteriska manipulationen med offer förvånar inte, det är inget nytt, om vi minns offrens öden i förra seklets två världskrig, från vilka serberna gick ur segrande på de allierades sida och bar upp sina brödrafolk på sina axlar och vilka till stor del hade tillhört förlorarna. Fortfarande förfalskar man sanningen om Jasenovac, flera antal stridsplatser, Hercegovinas grophålor, och nedvärderar vikten och antalet av brotten. Den sortens praktik fortsätter även i dag, skillnaden är att antalet offer förstoras progressivt av våra brödrafolk så att det verkar som om serberna i inbördeskriget 1992 inte alls drabbades av några offer, eller om de medges, så uppges de som ”ett legitimt militärt mål”. Bosniakerna försöker ihärdigt framställa det serbiska folket i BH som ockupanter. Det ordet är mest exploaterat, i vilket sammanfattas den monstruösa idén om etnisk rensning. Enligt ordets betydelse så är en ockupant någon som har kommit till ett främmande territorium. Eftersom serberna inte kan ha ockuperat sig själva så faller alla teorier om sammansvärjning. Serberna bebor området sedan århundraden och har en naturlig och legitim rätt till kamp för överlevnad. Att inte erkänna legitima institutioner som Utrednings och dokumentationscentret, samt deras grundliga kunskap om antalet offer, är ett försök att med falsk propaganda framställa en svart-vit bild av verkligheten, för attlögnen är det grundläggande verktyget i den globala politikens kamp för territorier och oljefält. Den bosniska förhalningen i antagandet av lagen för folkräkning är ännu ett försök att komma ifrån sanningen och ett försök att stoppa den, då man genom en folkräkning precist kan fastställa alla relevanta uppgifter: antal offer, etnisk rensning, försvunna och förflyttade o.s.v. Eftersom sanningen inte har fått visum än, från utländska mentorer, för att komma in i BH, återstår frågan om den nya lagen om folkräkning någonsin kommer att genomföras.

Diaspora:Hos oss serber finns en fin folksaga som berättar om att sanningen inte kan döljas och att den förr eller senare kommer att visa sig; Tsar Trojan har getöron. Grujo Mehandžić berättade denna saga för Vuk Karadžić redan år 1829 i staden Zemun. I Sverige betecknas sagan, i översättning till svenska av Shaha Shehabović, dessvärre som en folksaga från Bosnien. Det är ännu ett exempel i raden på att man försöker göra det som är någon annans till sitt och lägga dimridåer för sanningen. Ser ni någon möjlighet att sanningen kommer att simma upp till ytan?

Unković : ”Den som vill ta reda på sanningen måste först börja tvivla på rätt sätt” lärde Aristoteles ut. I BiH tittar vi envist i en annan riktning och vill ihärdigt följa vägen mot avgrunden, vi drar för lögnens täckmantel så sanningen inte syns. Det är ett lönlöst arbete för sanningen är någonting varaktigt, det gäller bara att öppna ögonen så syns allt. Därför förvånar envisheten i att erbjuda någonting som inte existerar och med falskhet byta ut det mest värdefulla av människans egenskaper, på vilken människans existens är grundad. Alltså, ju mer och djupare man försöker gräva ner sanningen, ju mer växer den till ett monument.

Diaspora:Varför ges så lite utrymme åt icke-partipolitiska personer i BiH:s medier? Den intellektuella eliten är, enligt vår uppfattning, tystad eller så vill den inte exponera sig?

Unković : I ett land som BiH hålls dirigentpinnen av gamla mentorer som genom sina underhuggare skapar den allmänna opinionen och verkar kvasidemokratiskt, s.k. oberoende organisationer och självhävdande intellektuella. Med en orimlig utbredning av de diplomatiska ombudens verksamhet dirigeras, i praktiken, public service informationen. Den redaktionella politiken har dragits ner till en lägsta nivå av nöjesjournalistik, därmed skapas en atmosfär där det inte finns rum för välmenande icke-partipolitik och objektiv intellektualitet, som har något att säga. Den proklamerade pressfriheten och skaparfriheten ruineras kontinuerligt. Vi behöver bara dra oss till minnes Peter Handkes öde, den mest betydelsefulle samtidsförfattaren i det tyskspråkiga området, som är kritiserad och fråntagen priser. Hans enda synd var att han talade sanning om serberna och om strukturen av det påtvingade kriget. Det ”Orvelianska konceptet” har intagit scenen, det enda som skiljer är andra principer för kontroll.

Diaspora:Mindre än 50 % av väljarna var med i det senaste valet i BiH. Vi har lagt märke till att ingen i landet eller från det internationella samfundet har ifrågasatt valets legitimitet eller försökt påpeka att man, för att bekräfta demokratiska framsteg, bör hävda att valresultat endast kan bli legitima om antal röstande är över 50 %. Kanske kan man i det här agerande leta efter förklaringar till hur det kommer sig att väljarna inte kräver möjlighet att påverka politiken och gör invändningar mot att politiker i praktiken, som i fråga om BH, representerar en minoritet bland väljarkåren?

Unković: Vi kan påminna oss det ickelegitimt genomförda referendumet år 1991, i det då icke-erkända BH, i vilket serberna, som konstitutivt folk, inte deltog och inte erkände. Trots att referendumet var illegitimt godtogs det på den internationella politiska scenen, som en i raden av raserande faktorer i Jugoslavien och som förberedelse av scenariot för ett oundvikligt krig. Fortfarande missbrukas procentandelen i omröstningar som gäller konstituerandet av myndigheter. Det som är viktigt i någorlunda demokratiska länder; lagar, domstolar, yttrandefrihet, val, folkräkning, referendum, procent… har degraderats genom påverkan från främmande faktorer som styr detta experimentella protektorat som kallas BiH. Dessa värden har degraderats genom utpressning, korruption, lögner och makt som styr våra liv. Det mest tryckta talesättet i medierna: ”käpp och morot”, berättar tydligast om arbetssättet på Balkan. Dålig uppslutning bland väljarna, som bara blir sämre och sämre, är en insikt om att det inte går att ändra någonting här med de röstberättigades vilja. Deras bojkott av valen är det enda sätt som återstår för att peka på alla absurditeter.

Diaspora:Blir ni inbjuden av er hembygd Nevesinje till att ställa ut, kommer en utställning att organiseras där?

Unković: Hembygden är den sista att få reda på att man finns, som vanligt, men det har inte gjort mig besviken på något vis. Jag blev fäst vid min hemtrakt redan i barndomen, jag bär dess värme med mig genom livet ända sedan jag lämnade den som barn. Utan den känslan skulle jag ha svårt att känna mig själv. Ibland är det svårt att uppnå ömsesidig kärlek, men det betyder inte att man inte ska älska. Hembygden är det där sista stödet som man har full rätt till, för att det är just i den man tar det där mest värdefulla första steget ut i livet. Den här sommaren ska man för första gången organisera ”Nevesinjes kulturdagar”, så jag kommer att ha tillfälle att för min hembygd presentera mina verk och aktuella arbete. Jag tror att denna återstiftade bekantskap kommer att vara till bådas nöje, för om ens hembygd tar emot en och ger erkännande, så kommer det bli lättare i resten av världen.

Talade med: Aco Dragićević

Fotografierna av Unkovics målningar och statyer har tagits av Bojan Crnokrak. En bredare intervju med kända målaren Milivoje Unković på serbiska är publicerat i våran nätupplaga. Man hitar intervju under rubriken Möte och Betraktelser (Susreti i vidjenja). I detta nummer publicerar vi även en kortare version av intervju på svenska översatt av Miloš Drašković.

© DIASPORA, Årgång XV, nr. 2 (86)/12, sid. 6-9