Den svenske publicisten Björn Kumm återkallar i sin senaste bok Tito från de döda till livet och skickar honom till Belgrad. Han berättar med folklig humor i sin bok om Titos bemötande i Belgrad. Tito får veta att hans jugoslaver krigar mot varandra… att sedlar med hans ansikte har försvunnit. Den halvofficiella valutan är D-mark och han är pank och kan inte betala zigenarna som har spelat för honom. Tito får veta att folk inte är hängivna längre och han går tillbaka. Han går tillbaka med folkets begäran att deras ledare följer med. 

Björn Kumms humorförråd och hela boken berättar att hans kännedom om Jugoslaviens historia är av högsta klass.
 
Varifrån kommer ditt intresse för Balkan och för Jugoslavien under Titos tid?
– För en samtidsintresserad person har det varit självklart att följa vad som hände i Jugoslavien medan det existerade och den tragedi som följde. Jugoslavien framstod länge som ett exempel på socialism med ett mänskligare ansikte än den hårda sovjetkommunismen, och under 1960-talet och 1970-talet reste många från Västeuropa och USA, särskilt till de seminarier som Praxis-gruppen anordnade.
 
Detta är en av bästa böcker på svenska som jag har läst om Jugoslavien. Jag skulle våga påstå att det inte finns en lika bra bok om Tito på något av de sydslaviska språken (serbiska, kroatiska, bosniska). Har det varit svårt för dig att hitta källor, inhemska och utländska, och hur många källor har du använt?
– Det har skrivits mycket om Tito men inte på senare tid. Vladimir Dedijers officiella biografi har jag kompletterat med Milovan Đilas mycket kritiska. Tyvärr talar och läser jag inte något av de sydslaviska språken, så det har främst blivit böcker på engelska, tyska, franska som jag har läst. Dessutom finns hur mycket som helst om Tito på Internet, men där måste man vara mycket försiktig. Källkritiken är viktig.
 
Många f. d. jugoslaver i Sverige kommer genom detta samtal med dig att för första gången höra talas om din bok. Eftersom boken är läsvärd, så ber jag dig att göra en kort presentation. Och kan du jämföra den jugoslaviska typen av kommunism med den sovjetiska? Vilken var den värsta? 
– Min bok om Tito har jag kallat ”Folkets diktator”, eftersom det är tydligt att många såg honom som en politiker som var på folkets sida. Jag fann Josip Broz fascinerande eftersom han levde under större delen av 1900-talet och var med i både första världskriget (då på Österrike-Ungerns sida) och det andra (som partisanledare mot den nazistiska ockupationen och mot Ustaša) plus blev en nyckelperson under det kalla kriget där han skickligt spelade ut USA mot Sovjetunionen och omvänt. Hans roll som ledare för de alliansfria länderna är också viktig. Brytningen med Stalin och Sovjetunionen gjorde att Tito fick ett överdrivet gott rykte i väst som en "frihetlig" socialist, mildare än sovjetkommunismen. Så var det naturligtvis inte, men han utnyttjade, även det skickligt, Milovan Djilas förslag om arbetarstyre inom de jugoslaviska företagen. Naturligtvis skulle arbetarna ha makten, ansåg den gamle marxisten Tito, och det gjordes många förändringar av den jugoslaviska konstitutionen i riktning mot ökat arbetarstyre. Många socialister i Västeuropa och USA vallfärdade till Jugoslavien och de marxistiska seminarier som hölls bland annat av den så kallade Praxis-gruppen. Dess medlemmar framförde många spännande tankar men råkade i onåd, när de hävdade att klasskampen inte tagit slut bara därför att Jugoslavien officiellt blivit en socialistisk stat. Också i det socialistiska Jugoslavien uppstod en "ny klass" – och det var när han kritiserade medlemmarna av denna nya klass om Milovan Djilas blev utstött och fängslad..
 
Du har beskrivit den jugoslaviska konstitutionen från 1974 och vad den innebar väldigt bra. Dessutom har du observerat uttalandet av Kosovoalbanernas ledare Hoxa och hans fråga: ”Hur kan Montenegro få bli republik med 300 000 invånare, medan Kosovo med halv miljon invånare inte kan få detta?” Jag vill påminna om att detta var 1974 och vill fråga dig: Hur kunde man misslyckas med Jugoslaviens reform från den tiden eftersom misslyckandet hjälpte kommunisterna att profilera sig i väst på bästa sätt, ty i och med att man öppnade rikets gränser så undvek kommunisterna sociala oroligheter i landet. Arbetslösa hittade jobb i västvärlden och Tito plockade med detta politiska poänger och vann ökad popularitet i dessa länder.
– Att Tito öppnade gränserna och på det viset löste arbetslöshetsproblemet i Jugoslavien var naturligtvis ett genialiskt grepp. 1974 års konstitution var väl ett försök att lösa ett olösligt problem, nämligen den stora skillnaden mellan de olika republikernas levnadsstandard och politiska krav. Jugoslavien kan kanske ses som ett försök att bilda en federation av samma slag som Europeiska unionen. Väldiga skillnader mellan de olika delarna av Europa är också de mycket svåra att överbrygga.
 
Det är intressant att du hoppade över när Tito klämde sina fingrar i en bildörr vid sitt statsbesök i Sverige?
– Titos klämda tumme i bildörren i Stockholm kände jag till men jag hittade inte några artiklar från den tiden som beskrev händelsen i detalj. Jag var själv inte i Sverige under besöket, men mina vänner säger att Tito inte rörde en min.
 
Denna bok fattades i den lilla bokhylla med böcker som funnits om f. d. Jugoslavien på svenska. Visade bokhandlarna något intresse för boken om Tito?
– Jag tror att min bok om Tito säljer ganska bra, både på nätet och i bokhandlarna. Men jag skulle bli mycket glad om också många svenskar med rötter i före detta Jugoslavien intresserade sig för min bok – den handlar ju om deras egen historia!
 
Recensionerna av Titos bok i dagspressen är ganska bra?
– Recensionerna har varit mycket positiva.