|
Golf, vikingagravar och en bondgård ombyggd till nunnekloster. Låter det som en konstig blandning? Inte utanför Örkelljunga – där bygger serbisk-ortodoxa kyrkan i sakta mak ett nunnekloster av en gammal bondgård.
Serbisk-ortodoxa kyrkan
En slavisk ortodox kyrka som successivt växte fram genom mission från Bysantinska riket. År 1219 vigdes den helige Sava till dess förste ärkebiskop. Serbisk-ortodoxa kyrkan i Sverige är underställd Belgrads patriarkat.
Genom invandringen från 1960-talet och efter krigen i det före detta Jugoslavien har många jugoslaver kommit till Sverige, varav en betydande grupp ortodoxa serber.
I början av 1990-talet inrättades ett serbiskt biskopssäte i Stockholm. Källa: NE
 ”Stänger jag min dörr, stänger jag min själ”
säger fader Veliša som välkomnar folk till gården.
Foto: Stefan Ed
VÅXTORP. Gården går inte att hitta med hjälp av GPS än till fader Velišas stora förtret. Precis vid gränsen till Örkelljunga kommun i Smedjeryd, Våxtorp, ligger bondgården som håller på att förvandlas till ett nunnekloster och kyrka.
Det är den serbisk-ortodoxa kyrkan som för åtta år sedan köpte gården och sedan dess omvandlat den från bondgård till nunnekloster, biskopsbostad och kapell. Vid ingången till gården står två flaggstänger – en för den serbiska kyrkoflaggan och en för svenska flaggan.
Av Frida Jonson
Gården ligger vackert beläget vid Sjöaltesjön och närmsta grannar ligger några stenkast bort. Mellan gården och sjön anas vikingagravarnas gröna kullar och här bor prästen fader Veliša Vasić, även kallad Vasa, och biskopen Dositej.
– För femton år sedan tänkte vi att vi ville ha ett kloster och var runt på olika ställen, men den här platsen blev utvald, säger fader Vasa.
Frivilliga händer bygger upp klostret när material och pengar finns. Kloster ska byggas under lång tid upplyser han om. Smaken ändras ständigt och det tar man hänsyn till.
Själv har han fru och fyra barn men utesluter inte att han själv kanske blir munk vid ett senare tillfälle. Men tanken är att klostret i Smedjeryd ska vara för kvinnor.
I dag är fader Vasa klädd i prästkläder men i vanliga fall är det arbetskläder som gäller eftersom det tar tid att sköta gården.
– Biskopen och jag bygger här och det är en del serber som kommer och hjälper till när de vill, berättar han.
Bara att klippa gräset tar två dagar och visst händer det att han slår en golfboll eller två över de gröna, vackra kullarna.
Bygget får ta sin tid, men fader Veliša ser gärna att det inte dröjer alldeles för länge. Planerna är nämligen många och storslagna.
– Här ska vi bygga kyrka i svensk-bysantisk stil, säger han och pekar mot gräsmattan strax bortanför boningshuset. Förklaringen vad svensk-bysantisk stil är kommer strax därefter.
– Svensk arkitektur, som en svensk kyrka, men stilen ska vara bysantinsk. Vi är ju i Sverige! säger han leendes och slår ut med händerna.
Några problem att få bygglov har det inte varit än.
Gården är långt ifrån klar, ännu är bara grunden till Sankt Elias kyrkan klar, liksom klocktornet. På gårdsplanen står klockorna från Serbien som ska upp i tornet när det är klart.
Liksom takten på byggandet är det lika rofyllt i omgivningen och fader Vasa vandrar lugnt runt med händerna vilandes på ryggen.
– Här mår man bra i naturen, tanke och jobb går ihop när man är här, säger han.
Artikel är ursprungligen publicerad i Nordvästra Skånes tidning.
|
